I och med gårdagens inlägg om SEB fick jag, kanske inte helt oväntat, kommentarer kring ledningens bonusar och incitamentsprogram. Jag har inte diskuterat det så mycket här på bloggen, förutom något enstaka inlägg 2009.
Detta är givetvis inte intressant "ända ner på golvet" utan ett sätt att ytterligare styra personer i ledande befattning att strategiskt (5-års sikt) arbeta för företagets bästa. Se hur alla private equity-företag arbetar med incitamentsprogram. De gör det knappast utav välvilja till personerna i ledningen utan för att maximera sin egen avkastning på investeringen. Det bör kunna fungera analogt i ett publikt handlat företag.
Bonusar i rena pengar har ett mer kortsiktigt syfte på kvartals-, halvårs- eller årsmål för att ledningen ska kunna skifta företagets fokus till viktiga projekt eller lanseringar. Utan bonus är det lätt att det blir "business as usual" och vardagssysslor får högre prioritet än strategiska mål och "big punches".
Det här med bonusar är givetvis en allvarlig nagel i ögat på en sann jante och därmed kommer det alltid att skapa stora rubriker - ingen ska ju få ha det bättre än någon annan i socialismens Sverige.
Ja, det var mina 5 cent, kommentarsfältet hittar du under inlägget, men snälla - låt detta bli en saklig och konstruktiv debatt :)
TTFN
Markus