Like sands through the hourglass...

... so are the days of our lives...

Tider kommer och tider går, världen är föränderlig och livet svänger hit och dit. För mig har senaste åren inneburit nya påfrestningar som jag fått lära mig att tackla och hantera.

De senaste 3 åren har jag och min fru försökt att bli gravida. Likt Cristoffer Stockman har vi vi svårt att bli gravida utan hjälp och har därför genomgått en mängd behandlingar "mot" vad vi fått höra heter ofrivillig barnlöshet.
De senaste 18 månaderna har vi fått professionell hjälp och under den tiden har vi hunnit med 2 hormonstimulanser, 1 insemination och nu slutligen en IVF (provrörsbefruktning).
Det har varit otroligt påfrestande för både mig, min fru och vårt förhållande men vi har kämpat tillsammans och tagit oss igenom det. Våren har varit speciellt tuff inför IVF, kvinnan tar många mediciner med jobbiga biverkningar under förberedelserna för IVF.

Att aktiviteten på bloggen har sjunkit senaste halvåret är jag medveten om och jag har också fått kommentarer om det. Här är "the naked truth", en tuff vår i kombination med två karriärer och en massa bröllop och 30-årsfester har gjort att det funnits väldigt lite energi över för att blogga helt enkelt.

Hur som...
För 14 dagar sedan planterades ett befruktat ägg in i min frus livmoder och sedan dess har vi hoppats och hoppats. Det är nog svårt att föreställa sig hur långt 14 dagar är när man väntar på detta besked. Igår morse var det dags för graviditetstest och äntligen fick vi se ett + på den där stickan som under 3 års tid bara hånat oss tillbaka med ett stort minus efter varje försök.

Vi är gravida!!!

Om allt går som det ska (nu väntar ju alla "vanliga" risker och komplikationer) så ska vi alltså bli föräldrar, på riktigt, utan adoption någon gång i februari.
(Kan tilläggas att vi även mitt under detta genomgår en utredning för att bli adoptivpäron, givetvis mest som en förberedelse om vi inte kan få barn, men vi kan tänka oss att adoptera även om vi har biologiska barn)

Som ni säkert förstår har jag svårt att tänka på så mycket annat än celler, gravidveckor, embryon, foster, barnrum, vagnar, vaggor, spjälsängar och allt annat som hör denna lyckans tid till. Därmed kommer nog frekvensen på inlägg fortsätta vara låg, men jag vill ändå inte stänga ner bloggen eftersom den ger mig så mycket personligen.

Jag får helt enkelt be om ert tålamod med en något lägre uppdateringsfrekvens :)
Ja, det och sen att ni alla håller tummarna för att detta går vägen nu!

TTFN
Markus

P.s. Cristoffer Stockman: Om du läser detta... Jag har förstått att ni aldrig fått se det där pluset på stickan, och tro mig, jag lider verkligen med er och mina tankar har flera gånger gått till er under vår behandlingstid. Jag hoppas verkligen att det kommer gå snabbt för er med adoption så att ni får ett barn att älska och ta hand om! D.s.