Swedbank är ännu värre

Ni som brukar läsa min blogg känner till strulet om amorteringen på mitt lån hos SEB. Det är ännu inte helt avslutat, men idag ska det handla om konkurrenten Swedbank.

Jag har vid några tillfällen i livet valt att göra affärer med Swedbank, alla dessa gånger har det varit otroligt frustrerande och lika så idag när jag behövde kontakta dem.

När jag och min Fru träffades hade hon sina slantar hos Swedbank och när vi köpte bil (registrerad på henne) blev det enklast att även ha finansieringen via Swedbank. När vi var där och tecknade avtalet blev vi även erbjudna en försäkring som vi tecknade.

För någon månad sedan sålde vi bilen och innan pappersarbetet var klart han det dras pengar för ytterligare en månad försäkring - pengar som vi givetvis vill ha tillbaka.
Då det gått snart en månad sedan vi sålde bilen tänkte jag att jag skulle ringa och höra mig för var pengarna var.

Jag kikade på hemsidan för Swedbanks försäkringsbolag Tre kronor där försäkringen var tecknad.
När jag ringde det numret som verkade mest rimligt hamnade jag hos någon Kundombudsman som genast kopplade mig vidare till Folksam. Detta var det enda trevliga samtalet med någon Swedbankpersonal i den här härvan.

Folksam berättade att de bara hanterade skadereglering och inte kunde svara på frågor om pengar. Då ringde jag till Tre kronors egen skadeanmälan (!?) för att fråga vart man skulle vända sig. Kortfattat och små-snäsigt ("vilken-idiot-han-är-som-inte-känner-till-detta"-stilen) fick jag veta att det var lokala kontoret eller telefonbanken som hade hand om det. Då fick det bli lokal kontoret.

Där hamnade jag i en växel. Telefonisten hade gått Swedbanks interna charmkurs som jag känner igen från samtliga jag har talat med inom företaget. Den är kort men kraftfull:

"Inled varje menig med en suck"

Repliken blev således: *suck* Välkommen till Swedbank.

Efter att ha förklarat ärendet för växeln samt beskrivit min jakt efter rätt nummer och de 3 föregående samtal sa växeltelefonisten:

*suck* Jag får väl koppla in dig till kontoret.

Äntligen inne tänkte jag!
Där fick jag prata med en tjej som nog var A-student i Swedbanks charmkurs samt hade tagit flera extrakurser för hon gjorde verkligen allt man kunde förvänta sig för att få mig att känna mig jobbig, påfrestande, oviktig och okunnig. Framförallt störde jag henne.
Hon försökte slingra sig med att det var telefonbanken som skötte sådana ärenden, hon sa att hon visste inget om det osv. Hon kanske satt upptagen med facebook?
Till slut fick jag henne att säga:

*suck* Jag får väl ta ditt nummer då och se om någon kan ringa upp dig idag.

Jag frågade förstås om jag kunde förvänta mig ett samtal idag, men då fick jag veta att det visste hon inte. Det var inte säkert att någon hade tid idag, de har ju andra kunder (och facebook?).

På det här sättet har det varit varje gång jag har haft med Swedbank att göra. En gång var jag inne på kontoret efter att jag hade råkat tvätta min digipass och ville beställa en ny. Den gången slutade det med att jag tömde och avslutade alla mina konton på stående fot och gick rakt över gatan till konkurrenten. Den minen hos hon som betjänade mig kommer jag aldrig att glömma! Jag borde ha lärt mig redan då, men sedan dess har jag trampat i Swedbank-klaveret ytterligare ett par gånger.

Hur kan en av Sveriges storbanker överleva med så genomrutten service-känsla?
Även om det har varit snurrigt med SEB senaste turerna så har jag alltid möts av trevliga människor som engagerat sig i mitt ärende. Jag har inte behövt jaga med ljus och lykta efter rätt nummer och aldrig någonsin hört en suck.
På detta är SEB eoner mycket bättre!

Det var det.
TTFN
Markus

(Tro det eller ej, men jag fick samtal tillbaka idag med ett:
*suck* du kommer få XXX kronor tillbaka i slutet av månanden.
Då var jag så upprörd att jag totalöverreagerade när jag sa:
Tack så jättemycket för hjälpen John Doe, så skönt att du kunde hjälpa mig med detta så att jag slipper gå och fundera på det framöver. Tack!)