tisdag 3 juni 2008

En jordnära finansman

Efter att diversifierad uppmärksammat den här artikeln på di.se blev jag nyfiken och läste den jag också. Det var en ovanligt bra artikel om Risto Silander som bestämde sig för att dumpa finansbranchen och sadla om.
Om du har ett par minuter över rekommenderar jag dig att läsa den.

I artikeln finns följande stycke:

När han ser tillbaka på sin tid i de heta finanskvarteren konstaterar han att han varken gillade att resa i jobbet eller att sitta på långa middagar på lyxrestauranger med flyktiga bekanta och arbetskolleger.
Nu har jag inte varit i de heta finanskvarteren eller ens jobbat i finansbranchen. Icke destomindre är det en upptäckt jag gjort också, det är varken kul, spännande, glamoröst eller avundsvärt att resa i tjänsten och utemat med kollegor tröttnar man snabbt på. Tacka vet jag att få komma hem till villan om kvällarna!

Något annat som fångade mina ögon var detta:
"Oavsett om man har en bonus på 3 Mkr eller 30 Mkr så borde man springa lika mycket extra snabbt. Jag tror inte att aktieägarna får så mycket mer för de sista 27 miljonerna."
Jag har också incitamentslön, men precis som han säger tror jag inte att jag skulle kunna anstränga mig hårdare om den tio-dubblades. Jag jobbar så hårt jag kan och levererar så mycket jag kan redan. Därmed inte sagt att incitamentslön inte fungerar, för det gör den, bara att den kanske inte behöver vara så våldsamt stor.
Nu är jag inte i närheten av några 3 miljoner heller... varken som grundlön eller incitament eller kombinerat, men poängen blir ju densamma.



6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker vi skapar en problematisk situation med dom stora bonusarna. Man kan hävda att det är företagens egna angelägenhet och upp till ägarna att protestera om dom inte gillar. Men om man ser det ur ett samhällsperspektiv skickar det helt fel signaler och skapar onödigt stora klyftor mellan ledare och arbetare. Och frågan är ju om det över huvud taget hjälper, som du säger lär ju skillnaden i ansträngning mellan 3 och 30 mkr inte vara stor.

Bryggarn' sa...

Precis. Nu har visserligen nästan alla i företaget jag jobbar för incitamentslön, från enklaste arbetare till högste chef. Jag tror på incitament och "lön för extra ansträngning", men jag tror inte att det behöver vara så stora bonusar som det är.

Å andra sidan är det väl ett sätt att locka och behålla de absolut mest kompetenta anställda. Money talks, tillgång och efterfrågan osv.
Om en arbetsgivare höjer bonusen följer säkerligen andra efter för att få behålla sin personal.
Fanns det överskott på kompetent personal hade nog situationen sett annorlunda ut.

Anonym sa...

Har inte han kommit tillbaka till finansvärlden igen efter en liten paus?

tror mig ha hört att en nygammal investmentbank har startat upp igen med han som regissör?

wwww.metrobloggen.se/kapitalist

Bryggarn' sa...

Jodå, han är tillbaka. Men numera utan operativa uppdrag och enbart för att han gillar branchen. Med andra ord med betydligt tommare kalender :)

Anonym sa...

Apropå bonusar - det skulle nästan behövas ett "ägar-fack" som enas om bonusutbetalningar till sina chefer. Jag antar att bonusar blir höga för att ägarna är livrädda för att förlora "den där jätteduktige VD:n".

Bryggarn' sa...

Pidde: Hehe, ett ägar-fack vore fint! Oss mot arbetarna :)
Men visst är det så att bonusarna åker upp för att ägarna inte vill förlora sina medarbetare.