tisdag 11 mars 2008

Begravning, Bemanning och Pension


Idag har varit en minst sagt händelserik och omtumlande dag.
Jag jobbade några timmar på förmiddagen, allting blinkade och telefonen ringde och det kändes som att alla behövde få tag i Markus.
Till råga på det skulle jag på begravning senare under dagen (min fästmös faster har lämnat oss) och var väl inte på topphumör. Mitt i allt detta ringer telefonen och det är en rekryterare som vill prata med mig (jag har mitt CV lite här och var på olika siter).
Jag sa att jag tyvärr måste jobba just då, i och med att det var halvkaos, men att hon gärna fick ringa vid 17-tiden igen efter begravningen.

Begravningen gick bra, det är alltid sorgligt när någon går bort, men det var väldigt vackert och alla verkade överens om att det var en väldigt fin begravning. Jag kände att jag var ett bra stöd till både fästmö och svärmor och att min roll var just att finnas där som ett stöd. Prästen berättade lite om fasterns liv, från födelse via utbildningar och om olika skeenden i hennes liv. Det var väldigt fint!

När rekryteraren väl ringde tillbaka berättade hon att det handlade om en tjänst som mjukvaruutvecklare och att hon ville veta lite mer om vem jag är och vad jag gör idag.
Efter att ha pratat ett tag sa jag att jag tycker tjänsten låter mer för någon som är precis nyexaminerad, lite som en inträdestjänst och således inte något för mig.
Hon sa att det förstår hon, men att det kanske ändå kunde vara intressant för företaget med en senior (jag är inte ens 30, men benämns som senior!?) i andra tjänster.
Hur som helst kom vi överens om att träffas på fredag. Jag tänker att man kan ju aldrig förlora något på att gå på en intervju även om jag känner mig som lite av en skit mot företaget jag jobbar på. Jag trivs ju helt okej där faktiskt.
Moraliskt dilemma helt klart, hur resonerar ni själva? Är ni oroliga för att någon skulle "komma på" er om ni går på intervjuer för andra företag? Jag tycker att det känns lite jobbigt, men det känns ändå rätt på något sätt. Katten idag får representera mina kollegor när jag blir påkommen.

Och sen pension förstås.
Jag har fått det orange kuvertet. Aptråkigt! Jag har öppnat det, läst det, och arkiverat det. Fy fasen så tråkig information. Och, egentligen, vad säger det brevet som jag inte kan se på www.minpension.se? Får jag inte till och med mer information från den siten? Jag har loggat in och kikat och är rätt övertygad om att jag kikar till den då och då istället för att läsa orangea kuvertet.
Jag vet att det just nu går en trend bland ekonomibloggare att detaljläsa det där kuvertet, men jag går emot trenden och förpassar det till evigheten.

Ja, det var idag det.

TTFN
Markus

Blogged with Flock

2 kommentarer:

Fattigpappan sa...

*skrattar* När jag började mitt kvalitetsjobb i början på 90-talet var medelåldern på företaget så låg att de andra refererade till mig som "den gamle"... Då var jag 32.

Markus sa...

Hahaha! Men vart tar alla över 35 vägen då?!?b