onsdag 12 mars 2008

Ekonomisk analfabetism

Många gånger i mitt liv fram till ganska nyligen har jag ställt mig frågan:
"Hur kan h*n som är en vanlig X ha råd med Y?"
Här kan man med fördel byta ut X mot kontorsarbetare, hantverkare, städtant, ekonomiassistent eller liknande och Y bör bytas mot sportbil, semester i thailand, segelbåt eller liknande.

Idag vet jag att det här helt och hållet berodde på min egen okunnighet och min egen ekonomiska analfabetism. Det här är ju ganska allvarligt. Här har jag, som tjänar en bra bit mer än medelsvensson, gått runt och undrat hur det kan komma sig att folk som tjänar mindre än jag har råd med en massa saker som jag inte kunde ha råd med. Jag har verkligen inte fattat hur de kunde få det att gå ihop.
Jag vet att jag har tänkt "de har säkert lånat till semestern/bilen/båten" och har höga amorteringar nu, för det var det enda sättet jag kände till för att ha råd med saker som kostade mer än vad man kunde krama ur en månadslön.
Nu vet jag att nyckeln till bilen/båten/semesterresan är planering. Planering och sparande. För att ha de där pengarna varje år att åka utomlands för sparar människor varje månad. De sparar och planerar. Det var det jag gjorde fel, jag trodde att när semestern kom så fanns det på något helt magiskt sätt XX.XXX kr att semestra för, så är det inte.

En annan sak som jag led av var det här med löneförhöjningar. Inte så att jag led av att få höjd lön, men däremot försvann alla pengarna ner i det stora svarta hålet som vi kan kalla ekonomisk analfabetism eller överkonsumtion, vilket som. Så fort det kom en tusenlapp extra i lönekuvertet så ökade också levnadsomkostnaderna med (minst) lika mycket. Detta gjorde att min levnadsstandard ökade, men jag kände mig knappast rikare... Skulderna ökade ju i samma takt och det var lite pengar kvar mot slutet av varje lön. Det var alltid mycket månad kvar i slutet på lönen.

Skillanden idag är att jag nu sköter mitt vardagsliv för motsvarande den lönen jag hade för 4½ år sedan (min lön har ökat med över 60% sedan dess) och låter inte mina omkostnader skjuta i höjden när jag får en löneförhöjning. På det här sättet uppnår jag två väldigt viktiga saker:
1. Om jag skulle bli arbetslös, sjuk, tvingad att gå ner i lön/arbetstid eller liknande så kommer jag klara mig. Jag lever ju inte upp hela min lön i dagsläget. Det är till och med så att min inkomstförsäkring från a-kassan som täcker 80% av min lön gör att jag skulle kunna fortsätta spara även som arbetslös.
2. Pengarna finns kvar, de är inte slut. Det går att semestra, det går att spara och skulle (gud förbjude) något hända som gör att jag behöver mycket pengar snabbt så kommer även det vara görbart.

Det är fantastiskt att veta att även om det fortfarande bara är ett par hundralappar (om ens det) kvar på lönekontot när lönen kommer så är anledningen till det att jag har sparat en massa pengar och inte att jag brände 2000kr på ett helrör på krogen förra helgen.
Vilken trygghet!

TTFN
Markus

P.s. Jag har just upptäckt att om man är grå medlem på SJ så bjuder de på kaffe i Bistron även om man åker 2:a klass. Gratis är gott! D.s.

Blogged with Flock

4 kommentarer:

Per Penning sa...

Ett intressant inlägg.

Men jag tror inte att alla som 'har råd' planerar sin ekonomi, inte om vi tittar på hur statistiken för skuldsättning, ärenden till kronofogden och undersökningar kring privatekonomi tolkar situationen. Det suges nog på mången ram vid varje månadsslut och många sparar intet långsiktigt. :)

Bryggarn' sa...

Tack för komplimangen Per!
Jag tror du har helt rätt. Det är nog långt ifrån alla som planerar och sparar långsiktigt och säkerligen en hel del som lånar till konsumtion och semestrar.
Det jag försöker förmedla med inlägget är att för min egen del såg jag inte något annat sätt tidigare. Jag hade ju hört talas om att folk sparade, men usch så tråkigt det lät :-)

Simplicity sa...

Hejsan!

Måste bara göra en kommentar till din text...
Jag har tidigare jobbat inom bank- och finans. De erfarenheter jag gjort är att pengarna inte finns där man tror. Begreppen vällevnad och rikedom är inte kompatibla. Har haft kunder som levt, till synes, ett stort och bekvämt liv, men vet att de gör det till stora lånekostnader. Samtidigt som jag vet att det finns miljonärer som jag tjatat mig blå på för att de inte vill placera sina slantar bättre, och som lever mycket enkelt och anspråkslöst.

Jag brukar säga att vällevnad är ett livsstilsval. Man väljer av olika anledningar att leva som om slantarna bara rullade in. Tror att många helt enkelt så hemskt gärna vill tillhöra "the rich and famous" i grannskapet att de bedömer att det får kosta dem stora summorför att få passa in i gänget.

Hadegott!

MissGolightly

Bryggarn' sa...

Mmm.. det är nog så att det är så viktigt för många att ha ett bra anseende att det inte spelar någon roll vad det kostar.
Jag har till och med hört talas om familjer som bott i källaren en vecka medan de låtsades vara utomlands inför grannskapet... Då har det gått lite väl långt va?